Mitt liv i norr

Hej min vän!

Hoppas allt är väl med dig ❤ Det har varit ett par turbulenta dagar minst sagt. Det började i torsdags när Harry opererade sitt knä för tredje gången, så nu är vi i princip tillbaka på ruta ett med promenader, massage, stretch och övningar som en del i rehab:en för vår fyrbente vän. Nu håller vi tummarna för att han får bli återställd i sitt ben så gott det bara går, så att han kan jaga igen.

Nyopererad vovve ❤

Och sen blev ju Sverige drabbat av det fruktansvärt hemska attentatet i Stockholm i fredags. Det gör mig så himla orolig över vart världen är på väg med den ondska och hat som en del av världens befolkning känner och gör så obegripligt hemska handlingar av. De onda handlingarna som drabbar så många oskyldiga människor som får uppleva fruktansvärt traumatiska händelser och stora förluster av någon som kanske betyder allt för dem. Jag är tacksam över att ingen jag känner i Stockholm befann sig på platsen i den stunden och är samtidigt så otroligt ledsen för de som mist sina älskade i attentatet.

Medan min tvååring sprang runt på grusvägar i ljummen vårluft uppe i norr fick människor sina liv förstörda i vår huvudstad. Jag är så tacksam för att jag har min familj och för att min son kan springa fritt, precis så som det bör vara ÖVERALLT, och för ALLA, utan att man ska behöva känna rädsla eller oro för att hemskheter kan ske. Måtte kärleken vinna över hatet! ❤

Efter en ledsam fredag var jag på ”bytardag” på lördagsförmiddagen och hade lilla Tuva med mig. Plötsligt får jag ett telefonsamtal från Fredrik som gör att det knyter sig i magen. Han och Malte hade hamnat upp och ner i diket/en bäck med sexhjulingen och ambulansen var på väg. Malte verkade tack och lov ha klarat sig ganska bra, men de åkte med ambulansen till sjukhuset i alla fall för undersökning. När jag till slut kom dit möttes jag av en pigg och glad tvååring som mirakulöst nog bara hade blivit lite blåslagen av fallet. Fredrik verkar däremot ha skadat knät ordentligt, men inget ”värre” än så, åtminstone inte fysiskt. De hade verkligen änglavakt, tur i oturen och en pappa med otroliga extra krafter i situationen som gjorde att det gick så bra. Jag vågar inte ens tänka på hur det annars hade kunnat sluta för det hade likaväl kunnat gå riktigt illa. Nej usch och fy, oändligt tacksam är jag för att de klarade sig så himla bra mina grabbar ❤

Lek och fika i akutens lekrum 

Sedan har det varit ett tragiskt dödsfall i staden där vi bodde tidigare, ett dödsfall som har drabbat bekanta på ett ofattbart och chockartat sätt. Man blir ju bara så himla, himla ledsen för deras skull och påmind om hur skört livet är, Efter en sån här helg känns det så mycket mer påtagligt än någonsin och att gränsen mellan liv och död är så hårfin på något vis.

Det blev ett långt och kanske lite dystert inlägg den här gången, men de senaste dagarna har varit turbulenta för mig känslomässigt och jag är väldigt tacksam över att mina älskade har det tryggt och bra och hoppas innerligt att det skall förbli så ❤