Mitt liv i norr

Den allra första dagen i december var det dags att fira den lilla tvååringen här i huset. Jag kan inte förstå att det har gått hela två år sedan vi för första gången fick hålla i vår förstfödde, efterlängtade och högt älskade son på BB. Hur kan tiden med barn gå så himla fort? Helt ofattbart! Och när man tänker på att det har gått hela två år sedan dess undrar man vad som har hänt på de där två åren egentligen och då slår det mig att det har hänt massor, med Malte i alla fall, en själv har ju inte blivit en dag äldre 😉

Hur som helst… Vi var uppe sent den där sista kvällen i november och förberedde för en kalasmorgon. Blåste upp ballonger, radade upp födelsedagståget, slog in paket och monterade bilgarage. Födelsedagen är och ska vara en alldeles speciell dag för barnen tycker jag, där de skall få känna att det är något väldigt speciellt, pirrigt och roligt att vakna upp till. Självklart skall DE känna sig speciella, älskade och allt det där varje dag, men ja, ni hajjar! Min plan var i alla fall att väcka Malte med sång, frukost och paket på sängen, men den planen sprack lite grann när jag hörde honom vakna mitt i frukostfixet. Men med ”Daniel tiger” på telefonen lyckades jag få honom att ligga kvar i sängen en liten stund till så att jag fick göra klart det sista. Sedan kom mamman och pappan sjungandes in i rummet, med frukost på silverbricka och paket i händerna. Paketen öppnades direkt, de två ljusen skulle blåsas ut och det enda han egentligen ville ha av frukostutbudet var den där clementinen (vår lilla clementintokiga grabb).

Några timmar var han på förskolan under dagen där han firades av sina kompisar och bjöd dem på fruktspett och chokladbollar. På kvällen kom farfar och mormor på födelsedagsmiddag och uppvaktade sitt lilla barnbarn. En lyckad födelsedag för tvååringen med andra ord och så många fina grattishälsningar och telefonsamtal han har fått från nära och kära, Malte (och de två päronen) bugar och bockar!

En nybliven tvååring i huset