Malte vaknade vid sex i morse och resten av familjen i huset strax därefter. Jag gick en sväng med Harry, vi åt allihopa frukost tillsammans och sedan var det dags för mamma och co. att åka den nästan 100 mil långa vägen hem igen. Medan tvättmaskinen går och en ny laddning med hemgjort müsli rostas i ugnen sitter jag nu i myshörnan i vårt inglasade uterum, sippar på en kopp kaffe, tittar på utsikten och på vår stora altan som börjar ta form. Malte och Fredrik tar sig en tupplur och efter över en vecka med liv och rörelse här hemma är det nu ekande tomt, det enda som hörs är klockan som tickar. Det har varit underbart att få ha familjen här, det är så tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra, men snart ses vi igen ❤️
Fint det blir med altanen och vilken utsikt 🙂
Tack, ja den är vi väldigt nöjda med 🙂