Mitt liv i norr

Hej min vän, hoppas du har fått en bra start på helgen!

Idag blev vi inte väckta av barnen, men av Harry som ville ut så jag klev upp och gräddade de där kalljästa frallorna som jag gjorde ordning igår kväll och nu sitter jag här framför datorn, det är alldeles tyst i huset, med undantag från klockans tickande. Men, barnen sover än och Fredrik är ute och lockar på någon räv.

Jag har gjort bort mina två jobbdagar för veckan och det är helg tillsammans med mina älskade. I torsdags när jag kom hem på eftermiddagen möttes jag av världens finaste överraskning. Det är ju mer än två år sedan Fredrik gick ner på knä och friade till mig, på nyårnatten när det precis hade slagit över till 2015 och på den tiden då Malte bara var en liten bebisplutt. Sedan dess har vi pratat om att vi skall åka till en viss butik i Härnösand för att prova ut förlovningsringar, men det har liksom inte blivit av. Men så, när vi för någon månad sedan var i den staden och gjorde lite annat så passade vi på att göra det. Med en tvååring som sprang runt och rev och slet i det mesta och med en lillasyster i babyskyddet som inte var helt nöjd med att sitta fastspänd stod vi där lite halvsvettiga småbarnsföräldrar och skulle försökte bestämma oss för vilka ringar vi vill ha på våra fingrar. Det blev bra till slut i alla fall och då i torsdags hade de kommit med posten. Fredrik hade varit iväg med båda barnen till grannbyn och köpt finaste rosbuketten och en liten sten med sötaste lilla budskapet på och så låg den där, den där lilla lådan alltså, med de fina ringarna i.

Så nu, två år senare kan man väl säga att vi på riktigt är förlovade 🙂

Världens finaste överraskning ❤