Mitt liv i norr

Hej min vän!

Dagarna rullar på och det är ganska fullt upp, även om vi är två päron hemma med kidsen för tillfället så är knappa- på- dator- tiden minmal just nu innan man ordentligt har kommit in i allt vad tvåbarnslivet innebär.

Hur som helst, lillan (som faktiskt har ett namn) ”fyllde” två veckor igår. Det känns så märkligt, både att det redan har gått två veckor sedan hon kom till oss samtidigt som det känns som att hon alltid har varit här. Hon blev ju liksom en så självklar del av familjen, redan från allra första stund. Men tillbaka till den där dagen för två veckor sedan då. Jag hade sammandragningar och mindre värkar dagen innan hon föddes (på torsdagen), men det var först på kvällen och natten till fredagen som det drog igång ordentligt. Jag låg i sängen och klockade värkarna, kunde ju liksom inte sova när jag visste vad som var på gång och efter klockan tre på natten väckte jag Fredrik och sade att vi nog fick åka in till BB. Han som egentligen tyckte att vi skulle åkt tidigare, men jag ville absolut inte bli hemskickad så jag andades igenom värkarna på hemmaplan tills de kom så tätt at jag tänkte att det nog inte gick att vänta längre.

Vi åkte mitt i den mörka natten, jag med mina värkar i passagerarsätet och Fredrik koncentrerades på körningen och tidtagning mellan värkarna, han var nog lite orolig ett tag att vi skulle behöva stanna på E4:an och föda barn, men vi kom in till BB efter klockan fyra. CTG kurva togs en stund och när jag tyckte att jag nog skulle behöva smärtlindring visade det sig att det var alldeles för sent, jag var ju öppen 8 cm redan. Jahopp, då fick det bli att andas in lustgas istället och så tog de hål på hinnorna så att vattnet gick, kort därefter kände jag att det var dags för bebisen att komma ut. Två timmar efter att vi kom in till BB var hon ute, däremot med navelsträngen runt halsen och hon skrek inte från första stund så det man bävar för som förälder hände, de sprang iväg med henne och Fredrik hängde på. Men, de hann knappt ut ur rummet innan jag hörde ett bebisskrik och in kom en sköterska springandes, hör du hur hon skriker? Hon?! (Blev mitt svar) Och sekunden därefter kom de in med den vackraste lilla skapelsen, en liten tjej med mörkt, långt hår och jag kan lova dig att det var en enorm lättnad och glädje att få känna hennes varma lilla kropp på mitt bröst.

En vecka extra stannade hon där inne i magen och ut kom hon fredagen den 19/8 kl.06.16, 4090 g och 53 cm, vår älskade lilla Tuva ❤️

Välkommen till världen, älskade lilla Tuva ❤️ (här ifrån BB)