Mitt liv i norr

Herreminje, igår blev Tuva tre månader, hjälp vad fort de månaderna har gått! Det är så märkligt med de små barnen för det känns som att de föddes igår, samtidigt som de är en så självklar del av familjen och känns som att de alltid har funnits här. Och för Tuva vår minsta lilla stjärna har det hunnit hända en hel del med under de här tre månaderna. Hon är väldigt ”med”, snackar en himla massa och bjuder gärna på sitt söta lilla leende. Hon har skrattat ljudligt ett par gånger också, som balsam för själen och ljuv musik att höra för mammas öron. Hon verkar redan ha storebrorsan som idol och ler så fort han dyker upp framför henne och säger ”heeej”! Hon är en drömbebis nattetid, vaknar bara en gång för att äta och de senaste dagarna har hon inte vaknat förrän vid fem-sju tiden på morgonen. Dagtid sover hon mer än gärna ett lite längre sovpass på ett par timmar helst ute i den friska luften i vagnen och tar sedan flera kortare sovstunder under resten av dagen. Hon ligger ofta i babygymmet och sprattlar med ben och armar och ibland får hon tag i någon av kompisarna som hänger och dinglar där. Och idag, dagen efter tre månaders dagen fick hon äntligen till det där med att rulla runt. Hon har rullat från mage till rygg en enda gång för ett bra tag sedan och har tränat och kämpat den senaste tiden på att få till den där rullningen från rygg till mage. Oj så frustrerad hon har blivit när hon inte har kommit runt, men idag så knäckte hon koden 🙂    En liten tomte nissa på tre månaders dagen när mamman gjorde ett försök med julkortsfotograferingen 🙂